Lycka.

Ja det är väl ändå ett jävligt märkligt, svårdefinierat och individuellt begrepp
men jag börjar gilla tanken med det ändå
att man faktiskt kan sätta ett ord på känslan.

dom senaste månaderna måste jag erkänna att jag har börjat anamma detta lite grand
jag har inhalerat och låtit det växa fast lite innan jag exhalerat för att se hur mycket som stannat kvar.
lekt med ordet och böjt det för att veta vad som egentligen är verkligt och inte i denna bubbla som vi har skapat tillsammans under dessa månader.
denna fantastiska, sköna och operfekta lilla bubbla som har dragit mig tillbaka till livet med väldigt rask fart.

och jag är verkligen tillbaka. och den verklighet jag upplever är den jag delar med alla andra. jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna mig så naken, rädd och pånyttfödd som jag faktiskt gör just nu. samtidigt som jag känner mig ärlig, lycklig och jordad. jag känner mig äntligen som jag.

men vad spelar det för roll egentligen, då man lever i en värld och i en tid där vi har slutat bry oss om varandra och våra nästkommande

jo det betyder ALLT har jag insett

det är så jävla viktigt att finna sin plats på denna eländiga, vackra lilla planet. att känna att man har fötterna på jorden, kunna acceptera läget man befinner sig i och njuta av att man faktiskt lever, hur man än lever.
det är min lycka.