trasslar in tankarna i knullromanser och det ständiga "nuet" för att slippa känna efter och fundera över vad jag faktiskt vill, orkar och klarar av. kastar mig in i vadsomhelst närsomhelst och försöker glömma hur ensam jag oftast känner mig. lägger pengar på skit och låtsas om att jag inte alls har ett eget hus att ta hand om. låtsas att jag lånar det här av en kompis tills jag vet vars jag ska vara. inser att jag har ju ingen annanstans att vara än här - faller igen men rusar upp så fort vemsomhelst kastar ner ett rep. släpper inte in någon innanför skalet men låter dom se och smaka för att förstå lite hur smutsigt och trasigt det egentligen är där inne. även fast det aldrigaldrig märks för jag är ju världens gladaste lilla tjej.

nu börjar paniken komma över sommaren eftersom den tar ju fan slut snart

det går ganska bra ändå, den här sommaren

jag har inte gjort den olidlig hittills utan jag

har tillåtit mig själv att skratta, umgås och
inte tänka efter så jävla mycket hela tiden.

börjar känna att jag äntligen lever lite på

riktigt och att verkligheten är konstig,
men det är okey

för verkligheten kan vara vidrig. ofta hård,

grym, sorgsen och obehagligt overklig

men det är så för alla, på ett eller annat sätt


jag har hittat mitt sätt att kriga vidare på för stunden

och det känns skönt