ganska ofta
vill jag bara fly.

hur bra än allt må vara
även de stunder jag lyckas finna mig och uppskatta nuet

så är det som en konstant rädsla
för detta Nu

just för att det kanske är så bra som det är
kan det liksom vara så bra?

nä för ibland är det ju dåligt också
och det är bra att det är det

denna skrämmande sjuka verklighet
som är så vacker att det gör ont

vill jag ofta fly ifrån

och egentligen kan jag nog inte förklara varför
eller så vill jag inte

(det spelar ingen roll...)